Öppet brev till samtliga rådsmedlemmar.

Kära vänner.
Tyvärr känner jag att jag måste skicka detta brev till er. Det är inte för att skapa ovänskap, utan vänskap. Det måste vara sanningen inte makten som får rätt. Har jag fel i min analys så ber jag om ursäkt och skall då naturligtvis ta tillbaka allt. Skulle jag ha rätt så hoppas jag att det leder till att vi alla kan samarbetar igen i en öppen kärleksfull anda och så fort som möjligt lägga detta bakom oss. Tänk efter; hur skulle Martinus ha gjort?

vännen

Christer Malmström


Till Rådet i Martinus Institut. Willy, Liesel, Per, Trine Jacob och Peter.

Rättssaken. Mars 2013.

Martinus har ju givit oss en andlig vetenskap som vi kan använda för att lösa problem. Vi skall då analysera fakta efter de lagar och principer som Martinus beskrivit. Analyserna är överordnade säger han. Säger han inte också att: Slutresultatet skall då alltid vara till nytta och glädje för alla berörda.

Analys. Fakta: Tredie Testamentet.

Det har tryckts och getts ut faksmilkopior av Martinus Tredie Testamentet. Vilket Institutet har protesterat mot med hänsyftning till copyrighten och hotar med rättssak och ekonomiskt skadestånd.

Orsak – verkan lagen.

Vad är orsaken att det trycks och getts ut dessa kopior? Enligt uppgifter beror det på att Institutet gett ut Tredie Testamentet med ändringar. Enligt Martinus får inget ändras, inte ens ett komma?

Se Love §3-


Har det ändrats? Fakta är att det skett ändringar. Institutet säger bara att det är ”språkliga” ändringar, rättstavning och liknande och att det ändrades också under Martinus tid. Självklart ändrades det då, dä hade Martinus kontroll.

Men hur ville Martinus ha det efter sin fysiska tid? Läser vi står det uändret. Det betyder uändret, alltså inga ändringar även om det finns felstavningar eller andra fel. Det står inte att man får ändra felstavningar eller något annat, eller hur? När Danskarna en gång i tiden inte förstår språket Martinus skrivit på, måste det självklart komma en ”översättning”, men det måste då framgå klart att det är ändrat. Att inte Danskar idag skulle förstå Martinus språk, tycker jag är att undervärdera Danskar, till och med jag förstår.

Enligt Institutet skall de skydda verken. Vad skall de då skydda verken mot? Är det inte mot ändringar enligt § 3, så man verkligen vet vad som Martinus skrivit och vad andra skrivit? Vad som är Martinus egna verk och vad som inte är det? Är det inte det väsentliga? Eller är det den eventuella ekonomiska skada som uppstått? Hur många böcker säljer Institutet? Är det Mammon eller… ??

Hade det givits ut faksmilkopior om inte verket ändrats? Då fanns ju ingen anledning, eller hur? Man har ju inte tjänat något på det? Många försökte få Institutets Råd att förstå att de måste följa § 3 och inte ändra. Först när det inte lyckades gjordes faksmilkopior, just för att man skulle veta vad som var Martinus egna verk och vad som inte var det.

Så verkan av detta blev att en icke ändrade upplaga av Tredie Testamentet gavs ut.

Kontrastprincipen: Man gav ut kontrasten till ändrade verk, alltså uändrade.

Vilket följer LOVE?

Gåvoprincipen – affärsprincipen.

Att ge ut böcker till självkostnadspris eller att ta så mycket som är möjligt. Viken väg skall Institutet följa? De anklagade har följt gåvoprincipen. Vad skulle Martinus ha gjort, vem följer hans väg?

Analys. Fakta. Banden.

Banden (rullband) ägdes av Inge Sörensen inte av Martinus. Martinus hade gett Inge Sörensen lov att spela in föredrag, tal, m.m. Så Martinus kan inte och har inte skänkt banden med alla rättigheter till Institutet. Banden finns inte nämnda i Martinus testamente eller gåvobrev, vilket blir naturligt då de ägdes av Inge Sörensen. Inge Sörensen hade själv skaffat och betalt band och gjort allt arbete med dem själv, och bevarat dem i alla år.

Inge Sörensen testamenterade banden till Rolf Elving.

Rolf såg till att banden lagades och att kopior gjordes och skänkte rullbanden, de flesta original, till Institutet. Så jag kan inte se att t.ex Rolf inte skulle få använda banden som han önskar?

Institutet lovade att bevara dem säkert i kassaskåp, vilket inte skedde. Först efter påstötningar och besök på Institutet hittades banden i en skrubb och fördes över till säker förvaring. Senare kontaktades Institutet för att se om dubbelarbete kunde undvikas vid digitaliseringen av banden. Efter lång tid och många förfrågningar blev resultatet att inget klart besked.

Då fanns inga som helst antydan om att Institutet ansåg sig ha copyright och att vi inte skulle få använda dem. Varför det nu plötsligen ändrats vet vi inte.

Banden har skänkts av Rolf Elving till Institutet inte av Martinus. Varför de inte kan åberopa copyright på banden. Precis som man inte kan åberopa copyright på bilder, film, kort, mm som skänkts till institutet. Den som tagit korten har naturligtvis fortfarande rätt till dem. Inte den eller de man avbildat.

Blir Institutets lösning med rättssak till nytta och glädje för all berörda? Jag tro inte det.

Tänk om istället man skulle följa Martinus önskan, hans Testamente, Love och hans instruktioner till Rådet!

Martinus Testamente.

Är det inte juridiskt bindande? Ger inte Testamentet de förutsättningar som måste följas för att gåvobrevet skall gälla? Uppfyllelse av Institutets formål och administrationen av Institutet?

På Martinus 90 års födselsdag säger han själv i föredraget:
"Der er lavet et testamente, der sikrer, at der er et fast punkt, en vagt eller et råd, som vi nu kalder det, der skal holde det gående således, at man ikke laver om på bögerne, analyserne, teksterne osv. Denne vagt skal sörge for at man ikke kan komme og tränge sig ind i centrum."

Säger inte också Martinus klart på banden att vid konflikt skall inte Rättssak göras?





Från bandinspelningar med instruktioner hur Rådet skall handla: Vi skal ikke optræde med retssager og sådan noget. Det er ikke på den måde vi skal beskytte os. Citat Martinus (rådsmøde 1974) Vi skal ikke til at lave retssager. Så kommer vi jo ingen vegne. Så er vi ikke det endelige. Citat Martinus (rådsmøde 1974) Det er jo noget underligt noget at skulle føre retssager om åndelige ting. Vi skal jo gå foran med, hvad der skal gøres. Citat Martinus (rådsmøde 1980)

Fet kanske finns en Lösning på konflikten som är ”Till nytta och glädje för alla parter”.

1.Institutet övertar de faksmiltryckta böckerna och destruerar de ändrade böckerna eller trycker stort på böckerna att de är ändrade av Rådet.

2.Institutet tillämpar gåvoprincipen och tar inte mer betalt än vad de ger för böckerna.

3.Institutet dra tillbaka stämningen och slutar hota. Vi uppträder som vänner, människor.

Kära vänner, tänk noga efter

Christer Malmström