Marjas blog på martinusportal.se fra 17. maj 2013

Nedenstående kan også nås på martinusportal.se

Dansen kring guldkalven

Man kan fråga sig varthän vårt samhälle håller på att barka hän. Allt handlar om pengar, alla försöker att sko sig så mycket man kan. Dansen kring guldkalven är ett faktum.
Och nu har även Martinus Sak hamnat i rättstvister med enorma krav på ekonomiska skadestånd från Martinus Institut (MI). Man kommunicerar med sin omgivning genom advokater istället för sakliga konfliktlösande samtal. Man hotar med domstol istället för att försöka att samarbeta med ideellt arbetande informatörer av kosmologin. Man kan inte se dessa frivilliga non-profit-aktiva individer som resurser, utan ser dem istället som fiender och stämmer dem inför det nu gällande lag- och rättsystem. Men är det den rätta vägen?

Även Martinus tar upp dessa frågor i sin artikel ”Den dräpande övertron — människans värsta fiende” K 2/12:

”Varför spelar pengar och ekonomi en sådan för­skräcklig, dräpande roll i människornas liv? Har inte jakten på pengar blivit så primär i människornas dagliga liv, så att det har blivit en överdimensionerad livsbetingelse för de flesta människor att tillägna sig dessa? Sker det inte en mängd uppenbara och kamouflerade rövarmetoder för att just få tag på dessa? Är det inte därför advokater och andra jurister kan leva högt och flott? Lever inte dessa väsen av att reda upp spetsfundiga metoder för att komma underfund med andra människors lis­tigt uttänkta eller lika spetsfundiga metoder, genom vilka de på oberät­tigat sätt har tillägnat sig värden, som tillhörde nästan? Och låter de sig inte likaså i hög grad betalas för att finna metoder, genom vilka en bedragare kan försvara sitt bedrägeri inför rätten som en fullständigt reell och ärlig handling? Kan inte advokater lika väl lejas av bedragaren som av den bedragne? Och försvarar inte bedragarens advokat lika hårdnackat sin klient som den bedrag­nes advokat? Och har inte livet blivit just så komplicerat och dess lagar så invecklade, att den vanliga männis­kan inte kan begripa det dagliga livets förpliktelser utan hjälp av jurister. Ja, inte ens plikten att betala skatt till staten kan människorna klara själva. Även staten har blivit så raffinerad i sina krav på medborgarnas pengar, att den också har kommit ända ut i det spetsfundiga för att kunna få fatt i medborgarnas pengar med en någorlunda snygg motivering. Hela tillvaron är således i själva verket en dans kring guldkalven.”

Man är ju blind och döv om man inte inser att det är detta som sker överallt i vårt samhälle; dans kring guldkalven.
Ja, men, säger många kosmologi-intresserade, som har yttrat sina åsikter om den pågående rättsprocessen mellan MI och ”fyrklövern”, de fyra är ju de som är ”bedragare” i det här fallet. Är de verkligen det? Innan du dömer kan du göra dig en föreställning om följande:

Tänk dig att du har skrivit en faktabok. För du har något viktigt att berätta.
Du lämnar över manuset till en bokförläggare som köper rättigheterna av dig och lovar publicera den. Manuset lämnas till en redaktör som har som uppgift att korrekturläsa och redigera ditt verk. Han ändrar efter eget godtycke på ord och meningar som han anser är fel, utan att fråga dig om lov. Boken går i tryck och kommer ut.
Folk börjar reagera och uttala sig om det skrivna och du börjar ifrågasättas på många punkter. Du förstår ingenting. När du sen kollar och kontrolläser i din egen bok upptäcker du att ord och andemeningar på många ställen har ändrats så de får en helt annan innebörd och representerar inte längre alls dina tankar och vad du ville ha sagt om saken. Din bok är till stora delar förvanskad av någon som inte alls förstod dina analyser och hur du kommit fram till facit. Du blir ifrågasatt som auktoritet och missförstånden kan inte längre rättas till. Tvärtom sprider sig tolkningarna av dina analyser med vindens hastighet och förvanskas ännu mer på vägen av dem som utan respekt förvränger ännu mer det du har skrivit och menat. Du har väl lekt viskningsleken? Meningen som någon började viska i örat på näste man har blivit fullständigt förvrängd när den till sist nått siste man i kedjan. Man skrattar gott över hur tokigt det kunde bli!

Nu är det precis det som sker med Martinus verk. Rättningsivern har pågått sedan tio år, fast författaren har på det bestämdaste sagt ifrån att ”det inte får rättas ens ett enda komma”.
Det är inget att skratta åt när man läser alla de ändringar som redan gjorts!. Och så kommer det att fortsätta har förmannen för rådet aviserat.
Tänk dig femtio år fram i tiden när nya rådsmedlemmar och språkgrupper genom åren ansett att ”nej, det där var ju fel, så här skall det vara istället”! Hur kommer verket att inte ha blivit förvanskat av klåfingriga besserwissers till dess? Och det enda stället du kan få läsa originalen, som de föreligger från Martinus egen hand, ligger glömda och gömda på Mariendaslvej 96, Köpenhamn, Danmark, i MI:s djupa källarvalv. Kan du föreställa dig konsekvenserna av något sådant?

Schismen mellan MI och ”fyrklövern” handlar alltså inte om upphovsrätten. Det är ”fyrklövern” på det klara med tillhör MI. Oenigheten handlar om något mycket mer allvarligt, det handlar om de förvanskningar som pågår med att ändra i innehåll och andemeningen av ett verk där författaren inte längre kan tillfrågas om det är rätt och riktigt det man vill ändra till. Och om man nu kan förstå att denne författare inte skrev vilken faktabok som helst, utan om högre ting som faktiskt är skrivet till framtidens människor som kommit längre i sin empati och intuitionsförmåga än vi just nu har, så kan man kanske förstå att det är fullständigt omoraliskt att ändra i dessa verk.
Det är många som tyckt att då är det väl bra att man drar Saken och upphovsrätten vidare till domstol så att det kan avgöras av ett neutralt och objektivt rättsväsen. Men nu är det ju inte upphovsrätten som är schismen utan de förvanskningar man gör i verket. Man vill från fyrklöverns sida kunna erbjuda de böcker som trycktes och såldes medan Martinus levde. Alltså förstagångsutgåvorna med rättelser endast gjorda av Martinus, vilket vill säga; endast av honom som nedtecknat de kosmiska principerna och lagarna till oss från ett högre medvetande. En högre förståelseförmåga som ingen annan här på jorden ännu har. Varken på Institutet eller någon annanstans. Och hur skall en jordisk domstol kunna avgöra något som Martinus menar vara av andligt gods:

"Det är ju något underligt att man skulle föra rättsaker om andliga ting."

”Det er jo noget underligt noget at skulle føre retssager om åndelige ting. Vi skal jo gå foran med, hvad der skal gøres.” Citat Martinus (rådsmøde 1980)


Vi skall alltså vara föregångare och föredömen hur saker skall hanteras inom hans Sak.

Om man är så naiv att man tror på ett neutralt och objektivt rättsväsen, så kan jag berätta att det finns ingen enda advokat eller domare som kan gå ed på att vara objektiv!
Självaste stjärnadvokaten Silbersky uttryckte det som så - när en reporter frågade honom om objektiviteten inom rättsväsendet - att (fritt citerat): ”vi inom rättsväsendet är ju alla bara människor vi med, med egna värderingar och känslor och objektiviteten blir ju därefter, men vi gör ju så gott vi kan.” Han var ju helt ärlig.
Och han bekräftar det som Martinus också menar, att visst har statsmakten och rättsväsendet till uppgift att skydda individen med lag och rätt, men att dessa lagar alltid släpar efter rent moraliskt:

”Men då jordmänniskorna ännu inte är fullkomliga, kan deras allkärlek och därmed deras statsmakt inte heller vara fullkomlig utan måste vara begränsad till vad allmänheten i dag anser vara rätt och moral.” LB I st.94

Och i allmänheten ingår ju även advokater och domare.

Så nu är Martinus verk överlämnad till advokaters kunskaper att finna ut spetsfyndigheter och genom sådana dueller avgöra vem som är ”bedragare” och vem som inte är det av dem, MI och ”fyrklövern”, som båda anser sig ha rätt i sakfrågan. De juridiskt kunniga behöver ju varken ta moralen till sin hjälp, inte heller ha kunskap om kosmiska lagar eller ha mer intuition än andra människor. Den advokat som är mest övertygande och kan peka på flest jordiska lagar, som redan kan vara föråldrade, vinner tvisten.
För i vissa situationer är det så att domarens egna kunskaper och erfarenheter är det som avgör utgången i målet, t.ex. i fråga om bevisvärdering eller vid bedömning av straffvärdet, och hur kan man då mena att domaren ska kunna vara neutral eller objektiv? Trots att neutralitet/objektivitet anses vara en självklarhet i det svenska och danska rättsväsendet är det inte självklart att det överhuvudtaget existerar människor som kan vara objektiva.
Många domar baseras på domarens empati, intuition och känsla, det vet även juridikstuderanden. Och om man läser LB noga så vet man att både med empatin och intuitionen är det lite si och så med i dagens samhälle. Ja, det är något som är en bristvara idag hos de flesta, för annars skulle de kosmiska glimtarna vara oräkneliga idag. Och med empati menas inlevelseförmåga i en annan människas upplevelse och sådant får man bara genom att själv ha upplevt liknande saker dvs. att man så att säga har ”trampat omkring i den andra människans skor en längre tid”. Endast genom eget lidande uppstår empatin för andra.

Så mina kära kosmologi-intresserade. Denna Martinus Sak om "upphovsrätten" borde följa den moraliska andliga lag som Martinus själv uttalat och som finns sparat på ljudband nere i MI:s djupa källarvalv, att lyssna på för sanningssökaren:

”Vi skal ikke optræde med retssager og sådan noget. Det er ikke på den måde vi skal beskytte os.” Citat Martinus (rådsmøde 1974)

Och sist men inte minst: ”Det får inte, utan Martinus samtycke, göras några förändringar i böckerna eller i det han har skrivit.”
(Rådsmötesreferat 13/1 -76)


Och nu finns inte Martinus här längre, så det är absolut förbjudet att göra några förändringar alls! Den som inte kan förstå det är inte en äkta sanningssökare!
Och om man inte vill bli betraktade som dansande guldkalvar kunde ju Institutet ha begärt endast en symbolisk summa på en krona istället för en hel miljon. Som summan kommer upp till i slutänden och mer därtill.
Om de har rätt eller fel i sak är en helt annan historia. Den kommer inte att avgöras av en jordisk domare utan av en Högre Instans – förr eller senare!
Men idag följer man djungelns lag:

”Den som har makt har rätt, likgiltigt hur orättfärdigt det i den givna situationen än må vara. Men människan är inte längre ett djur i renkultur. Därför är det inte längre livslagen för detta väsen att använda sig av djungellagen.” ”Den dräpande övertron — människans värsta fiende” K 2/12

Varför gör människor sämre när de vet bättre? Jo, för den som har makten och pengarna vill oftast inte ha demokrati!