De orättfärdiga
Nästan hela mänskligheten sägs ha dränkts i en flod. Ett enormt skyfall som kallas synda-floden. Det kom över mänskligheten därför det nästan inte alls fanns några rättfärdiga människor kvar här på jorden vid denna tid. Bara Noak, den gamle gubben Noak som vi sjunger om, som kanske inte ens var särskilt gammal när skyfallet sköljde över hela jorden. Noak och hans familj undkom dock, de var nämligen rättfärdiga, berättas det, och de fick med sig ett följe som kunde sätta fart på livets fortsatta utveckling på jorden igen. Både människor och djur.

Det var alltså en enorm katastrof som drabbade de orättfärdiga. Men det var inte slutet! Det vet vi, därför att regnbågen visade sig när det till slut slutade regna - i all sin färgstrålande glans på himlen!

Syndaflod som begrepp
Syndaflod är ett begrepp. Efter mig kommer syndafloden, det kan en kung, en president eller ledare ibland känna sig manade att utbrista. Ordningen upplöses, allt hotas av förfall, när makten glider den styrande ur händerna. Efter mig kommer syndafloden! Det går dock med mindre, för att man kan tala om en syndaflod, i överförd mening.

En syndaflod i sikte!
En syndaflod har nu siktats på Martinus institut! Den är så stor att hela institutets framtid står på spel! Värre kan det väl inte bli? Vad är det då för gigantisk katastrof som tycks så hotfull? Jo, det är olyckan om MI inte vinner i landsrätten (så kallas denna rättsliga instans i Danmark) gentemot den så kallade “fyrklövern”. Sker detta, väntar - syndafloden.

Framtiden är en tänkt föreställning
Varför är det så skrämmande om Mi inte vinner över “fyrklövern” i landsrätten? Vet någon det med säkerhet? Förmodligen inte. Det hindrar dock inte att man kan föreställa sig ett skräckscenario. Det är en av människans företräden framför djuren, att hon kan tänka sig till något som ännu inte har inträffat. På så vis gör man sig redo. Mobiliserar. Man sätter sig i beredskap.

Naturligtvis vill man undvika en katastrof! Skrämmande framtidsutsikter aktiverar försvarsinstinkten, helt automatiskt. Skulle man missta sig om vad framtiden bär i sitt sköte, kan man lätt fatta okloka beslut. Det gjorde inte gubben Noak när han bestämde sig för att bygga en ark. Han var väl förberedd när skyfallet och syndafloden kom.

Behovet av att veta i förväg
Att försöka se in i framtiden, finns det en hel yrkeskår som sysslar med på heltid inom det militära. Även inom affärsvärlden är man sysselsatta med det, i jakten efter att erövra nya marknader och vinster. De försöker hela tiden tolka vad som sker i omvärlden, för att upptäcka om ett möjligt hot är på väg, eller varför inte, en god affärsmöjlighet, om det är det man hoppas på. De måste vara i ständig beredskap, ibland för att komma en fiende i förköpet, eller för att försäkra sig att affärsplanerna går som tänkt, dvs. med vinst. Militärt rustar man sig i luften, till havs och på land, beroende på var landområdet ligger som man skall försvara. För att lyckas affärsmässigt måste man också vara på tårna, med kapital, spekulationer, nya affärsidéer, produkter och organisationsplaner, allt för att vinna större och större marknadsandelar och växande vinster. Och de kristna världen över, spanar mot himlen efter Kristi andra återkomst! Att sova på sin post kan få allvarliga följder.

Verkliga och imaginära hot
Våra föreställningar om det ”som komma skall” spelar alltså roll. De får konsekvenser, leder till prioriteringar och beslutsfattande. Det finns såväl verkliga som imaginära hot. Det är inte alltid som syndafloden inträffar, som man befarade. Om inte, behövs ju ingen ark. Men beslut man i förväg fattar kan, oavsett om de onda aningarna aldrig inträffar, påverka utvecklingen olyckligt för lång tid framöver.

Värsta scenariot
Den syndaflod, det hot, som nu har siktats på MI är alltså risken att förlora i landsrätten, där man önskar besegra sin motståndare med lagens hjälp. Hotet är att MI, om olyckan är framme, kanske kan förlora. Det är värsta scenariot. Detta skulle upplevas som en katastrof! Det man tror på, blir lätt till en sanning. Kommer verkligen ett totalt kaos att utbryta, om det för många otänkbara skulle ske, att MI förlorar rättstvisten? Vi får undersöker detta.

Vad skulle Martinus gjort?
Vi börjar med att fråga oss vilket framtidsscenario hade Martinus tänkt sig i samma situation? Varför nu också bland in Martinus i detta? Av flera skäl!

Ett är, att alla åtgärder som vidtas i Martinus’ namn, med hans mandat, också bör vara i kontakt med det mandat rådens beslutsrätt vilar på. Det är ju Martinus och de kosmiska analyserna som är “den överordnade” därmed också den som egentligen skall bestämma. Martinus önskade nämligen inte att Martinus Institut skall anlägga rättssaker. Han undanbad sig lagens skydd, det är väldokumenterat.

MI´s nuvarande ledning ser dock, med ett skräckscenario på näthinnan, lagens hjälp (den jordiska) som den enda räddningen, undan hotande anarki och kaos. Vi frågar oss därför, vad skulle Martinus gjort i samma situation? Väntar där verkligen en syndaflod om det “värsta” inträffar?

Martinus klarar sig utan lagens hjälp
Skulle Martinus sett samma skrämmande framtidsbild framför sig om han levde idag? Om så, hur kan han då konsekvent motsätta sig rättsförföljelse och den jordiska lagens legitimitet till försvar? Vi får alltså erkänna att Martinus måste ha sett ett annat framtida scenario utspela sig, även om det värsta skulle inträffa. Han anser sig nämligen klara sig utmärkt, utan lagens hjälp. Är Martinus nu bara inte blott osedvanligt naiv? Vad ser Martinus, som hans lärjungar inte ser? Varför så olika upplevelser av “hotbilden”? Vem ser klarast den bästa vägen in i framtidens land?

Ett försök att se med Martinus’ ögon
Martinus tvivlade inte på att hans verk skulle komma ut i hela världen. Att många, helt frivilligt, skulle kämpa för att översättningarna blev bäst möjliga. Att undervisningen på Martinus Center skulle utvecklas till en skola. Att man här skulle fokusera enbart på det han själv skrivit och inget annat. Att hans verk skulle finna sin väg ut i hela världen med tiden, var en orubblig visshet hos Martinus.

Detta skulle dock inte ske enbart genom MI, men också genom olika människors frivilliga insatser i in och utland. Ja, i verkligheten skulle det mesta ske utanför MI´s begränsade ansvarsområde. Det privata initiativet skulle bygga på personligt ansvar och inte på Martinus Instituts ansvar och kontroll. Martinus Institut skulle inte växa och bli till en världsorganisation. Martinus ger klara besked...

Hur undgår man etablerandet av en världsorganisation bäst?
Intet försvårar etablerandet av en världsorganisation mer än just detta, att Martinus Institut inte fått rätten att föra rättsprocesser. Det är kanske en överraskande tanke, att detta också har effekter på idén om en världsorganisation! Med den jordiska lagens hjälp går utvecklingen för tiden nämligen i den riktningen.

Förmodligen är det heller inget som för tillfället bekymrar Martinus Instituts nuvarande ledning mer än just detta, att inte med lagens hjälp kunna skydda sina “produkter”. Vore det inte härligt om vinsten av bokförsäljningen kunde möjliggöra byggandet av flera undervisningslokaler och bostäder för kursister på Martinus Center? Är det inte just bokförsäljningen som skall möjliggöra allt detta? Men kanske inte främst försäljningen av böckerna, men mera innehållet i böckerna. Det är det som kommer att göra den stora verkan.

När man med Martinus’ godkännande inte kan använda sig av tvångsåtgärder och med domstolens hjälp genomdriva sin vilja för att styra och kontrollera aktiviteter utanför Martinus Instituts eget begränsade ansvarsområde, så blir det som sker på det privatas grund bortom MI´s kontrollmöjligheter. Om den jordiska lagen inte får användas, alltså enligt Martinus, återstår bara en möjlighet, nämligen att genom ömsesidig god vilja söka samförstånd. Detta är naturligtvis en mycket fredligare väg framåt, som Martinus föredrar, som skonar Martinus Institut från ändlösa konflikter.

Men om det inte går att nå samförstånd, ens efter vänliga samtal? Ja, inte ens då, sanktionerar Martinus domstolsförfarande! Men oron för en annalkande syndaflod har för tiden tagit makten över sinnena på Martinus Institut. Är denna oro befogad? Oron är befogad, men därför bör den också analyseras grundligt.

Det värsta sker!
Vi tänker nu tanken att Martinus institut förlorar kontrollen över litteraturen. Vem som vill kan trycka och publicera böcker.

Blir då inte Martinus Institut helt hjälplösa och allt som därefter sker, mynnar ut i ren och skär laglöshet och anarki? Det är detta som är det stora orosmomentet! Nyttigt då att se på vad som inte hotar Martinus Institut, även om värsta scenario skulle inträffa. Vilka verksamheter hotas, och vilka hotas inte, oavsett utfallet av rättsprocessen. Kort sagt, vad förblir fortsatt opåverkat och intakt?

MI kan, precis som man gjort hela tiden, fortsätta med att utveckla Martinus Center till en skola. Man kan också fortsätta med att utge all litteratur eller ge andra lov. Man kan skydda verket, så det förblir som Martinus skrivet det allena. Man kan också fortsätta med att göra sitt bästa för att översättningarna blir av bästa möjliga kvalitet, så långt det går. Man kan obekymrat fortsätta med att utge Kosmos. Man kan fortsätta med att ha copyright tecknet i alla böckerna.

Inget av allt detta ändras på något sätt. Detta inflytande kan Martinus Institut aldrig mista. Även om de skulle förlora rättstvisten.

En skenbar förlust
Rätten att starta rättsprocesser påverkas dock av Martinus inställning till rättsprocesser. Borde göra i alla fall. Det är en rätt, som Martinus Institut inte fått mandat att använda sig av. Förlusten av denna “rätt”, är därför endast skenbar. Tänker man efter, så är de tidigare uppräknade aktiviteterna som Martinus gett sina råd ansvar över absolut ohotade. Inga av dessa försvinner eller kan någonsin förloras. Syndafloden, värsta scenariot, dränker inte allt liv. Gubben Noak och hans följe överlever och regnbågen strålar oss leende till mötes på den klara himlen, även efter ett domstolsavgöranden. Hur det än går...

Känslan av att förlora kontroll
Det som upplevs som ett hot är att rådet förlorar möjligheten att med lagens hjälp kontrollera aktiviteterna utanför sitt eget ansvarsområde. Är detta ett egentligen hot? Andra kan frivilligt och utifrån glädje och inspiration också starta olika aktiviteter, starta institut, skolor, undervisning, studiegrupper och informations verksamheter. Dessa skall Martinus Institut inte styra över och absolut inte med lagens hjälp, om Martinus får bestämma.

Men blir MI då ändå inte, som säkert rådet befarar, helt maktlösa och i händerna på galna, laglösa och anarkistiska människor? Jo, med hänsyn till detta, att starta och driva rättsprocesser. Denna makt har MI inte fått mandat att använda sig av. Men de blir inte utan inflytande för den sakens skull! Man kan styra med vänliga och hjälpsamma ord. Man kan sträva efter att bygga upp ömsesidiga förtroenden. Det är i kontakt med den anda som Tredje testamentet representerar. Förtroende skapar man inte genom att hota med domstolar. Martinus rustade inte sina rådsmedlemmar med vapen, men med visdom. Här ligger det allra bästa skyddet.

Mina erfarenheter i förbindelse med information om Tredje testamentet har visat att MI har haft, och fortfarande har, stora problem med att öppet stå för att Tredje testamentet är Hjälparen den helige Ande, att det är Kristusmissionens fortsättning och därmed också bibelns fortsättning. Man ryggar tillbaka för att öppet ställa sig i fronten för Martinus sak här. Bra då att MI inte har allmakten, beträffande spridningen av verket. Det är ju trots allt detta budskap man skall representera som rådsmedlem. Martinus Institut läste och förstod inte “skriften på väggen” när de såg den.

Detta kan ha en viss betydelse, även när det gäller förståelsen av varför Martinus inte vill använda sig av domstolen till att försvara sig. Tänk om de första kristna hade börjat ställa varandra inför domstol? Du har, Gud hjälpe mig, berättat för andra om Kristus utan lov! Vet du inte att vi äger copyrighten! Innan du använder vårt material skall du ha godkännande från oss, helst skriftligt! Då hade det knappast funnits någon kristendom idag, två tusen två senare. Det är något som skorrar märkligt här.

Vad MI inte behöver oroa sig för
MI´s kärnverksamheter är således inte hotade. Oavsett vilket utfallet i domstolen blir. Hotet beträffande detta ansvarsområde kan bara komma från MI själva. Är det inte det vi lär oss genom studiet av Tredje testamentet? Vi är själva den första orsaken till det vi upplever? Gäller det också för MI? Visionen är ju att kunskapen som Tredje testamentet förmedlar en dag kommer att ske via skolor runt om i världen. Tredje testamentet har inte kommit till världen, bara för att långtids parkeras på Martinus Center, men för att spridas ut i hela världen. Budskapet handlar om intet mindre än en ny världskultur!

Detta var väldigt viktigt för Martinus att påminna sina rådsmedlemmar om i sin tid: “Kom ihåg att vi skapar en ny världskultur,” sa han Igen och igen. Men detta skulle inte begränsas till att enbart äga rum inom Martinus Instituts snäva ramar, naturligtvis. Om så, kommer det aldrig att bli någon världskultur, med Tredje testamentet som grund. Arbetet måste få växa fritt, liksom växterna på marken. Också detta exempel är hämtat från Martinus. På frihand.

Ännu en gång, det värsta sker!
Vi tänker igen att det värsta inträffar och frågar oss, hur påverkar detta verksamheten på Martinus Center? Hur ter sig då vardagen inom MIs eget ansvarsområde. Om aktiviteterna på det fria initiativets grund ökar, så borde det väl gynna även Martinus Center? Intresset minskar ju normalt inte, ju fler som upptäcker Martinus? Här på Martinus Center möts människor som vanligt, går till föredrag och studiegrupper, precis som vanligt. Människor läser och studerar allt det Martinus skrivit och blir kunniga, ja, experter i Martinus sätt att tänka och leva. De börjar förstå Tredje testamentets budskap, den allt förlåtande inställningen till sin nästa – allkärleken. Nya duktiga ”lärare” utbildas, som kan hjälpa andra med att upplysa och informera. Skolan ”producerar” kunskap och hjälpare, och kunskapen vandrar vidare ut i samhället och sprids. Den stannar alltså inte inom skolans väggar, de utbildade går sina egna olika vägar ut i livet. Ett kretslopp kommer i gång. Allt detta påverkas inte det minsta, oberoende av rättsprocessens utgång.

Hur med litteraturen?
Hur blir det med litteraturen, när det är fritt fram för alla “galningar” att trycka böcker? Här finns inte heller några hinder för MI´s fortsatta verksamhet! MI fortsätter lugnt med att ta sitt ansvar. Kanske något mer visa av skada? MI vinner förtroende för sitt seriösa arbete och omvärlden kommer då att förstå att det som kommer från Martinus institut kan man lita på. Ingen syndaflod hotar heller här, när MI sköter sina egna uppgifter ansvarsfullt.

Vem tar Martinus Instituts pengar?
Vad med pengarna då? Kommer inte andra att kunna tjäna pengar på Martinus’ litteratur och är det inte Martinus Institut som skal ha hela förtjänsten? Här översköljs man väl ändå av syndaflodens kaos och anarki, när kontrollen gått helt åt fanders? Detta hot är inte realistiskt. Det skall jag återkomma till. Syndafloden uteblir. Låt oss åter vända blicken mot Martinus och hans perspektiv.

Huvudsyftet med Tredje testamentet
Vi fråga oss, vad är MI’s huvudmission, den absolut viktigaste uppgiften? Absolut inte att tjäna mest möjligt pengar! Missionen - uppdraget - är att sprida andlig kunskap. Det är hela målet i ett nötskal. Allt annat är medel för att uppnå detta. Kan detta mål förverkligas utan pengar? Nej, men om pengar varit målet för Martinus, så hade allt det som nu finns, alls inte funnits till idag. Inget Martinus Center, inga byggnader, ingen verksamhet överhuvudtaget, då köpet av Klintsøgård var ekonomiskt vanvett, utifrån normala bedömningar av vad en “god affär” är.

Martinus gick sin egen väg. Han hade inga pengar alls när han startade sitt andliga arbete, men jobbade på i alla fall. Lånade pengar när nöden var som störst, delade kostym med Gerner Larsen, när de skulle “uppträda” dvs hålla föredrag. Det fanns alltså inte pengar till två kostymer. När Martinus blev inviterad till Bernhard Løw en söndag för att tala om den eviga världsbilden fick han stanna hemma, han ägde inte tio öre till att betala spårvagnsbiljetten med! Martinus styrdes av en enda sak, sin moral.

Målet är alltså inte pengar, men upplysning. Vad är då den klokaste strategin för att realisera detta mål? Det måste vara att aldrig förlora fokus på moralen! Det är ju det upplysningen handlar om! Allkärleksmoralen! Detta tillsammans med bevarandet av litteraturen oförändrad som den föreligger från Martinus’ hand. Om upplysningens viktiga roll säger Martinus, “Där okunnigheten upphör där upphör också det så kallade onda att existera.” (Förordet LB1.) Martinus formulerade det också så här: ”Vi er en moral, ikke en forretning”. Böckerna skall göras tillgängliga, billigast möjligt.

Ekonomin och det privata initiativet
Aktiviteterna på det fria initiativets grund, har i verkligheten utgjort ett väldigt ekonomiskt stöd till MI. Det har skett i upplysningens anda. Frivilliga hjälpare har, med stöd av andra förstående, gjort och gör, ett stort arbete. Tänk om allt detta arbete skulle betalas efter sedvanlig taxa! Arbetet har rent ekonomiskt, indirekt berikat Martinus Institut med mångmiljonbelopp, räknat utifrån om dessa insatser skulle betalas med samhällets normala taxa. Denna taxa skulle gälla, om Martinus Institut var en affärsverksamhet. Utan betalning inget arbete, det är parollen här! Är MI redo att betala dom frivilliga för deras tjänster? Mi har rent faktiskt den bundna uppgiften att göra Martinus verk tillgängligt för allmänheten och världen. Gåvoprincipen och moralen gäller ju alltid i båda riktningarna. Den kan inte bara praktiseras enkelriktat, ensidigt i bara en riktning. Vad gynnar mest MI, att arbeta som ett affärsföretag eller gå gåvokulturens väg?

Tack vare frivilliga insatser har Tredje testamentet nått ut till en större publik, genom utställningar, tidningsartiklar, och föredrag, utan att det kostat Martinus Institut något. I spåren av dessa aktiviteter har många studiegrupper startas på olika platser i Danmark och Sverige. Också i Tyskland och England.

Min personliga mening är, att hoppet om den stora vinsten aldrig kommer att gå i uppfyllelse, så länge verket, i stort sett, är okänt i världen. Om böckerna var ämnade att bli en väldig kassako, en källa till stor rikedom, skulle Martinus inte avsagt sig vinst på bokförsäljningen. Informationsarbetet utanför MI´s ansvarsområde har just vägletts av gåvoprincipen, såväl av de som utfört arbetet, som gentemot dem som mottagit detta. Billigare kan det inte bli. Det sker i gåvokulturens tecken. Detta borde inte fresta till att lagsöka folk. I verkligheten är detta rent av skamligt!

Skräckscenariot, ännu en gång!
Vi vänder nu åter tillbaka till syndafloden! Molnen tornar hotfullt upp sig och närmar sig hastigt Martinus Institut. De andra STJÄL av våra kommande intäkter från bokförsäljningen. Dessa förluster, får vi har i minnet, är fortfarande tänkta, imaginära företeelser. Dock framvärkta av såväl oro som hopp. Oro för att förlora utsikten till stor intjäning och hopp om att denna ännu imaginära vinst kommer att bli jättestor! Därför blir också den tänkta förlusten motsvarande jättestor! Detta är ännu endast “fåglar i skogen”. Men inte desto mindre känner MI sig tvingade att ta lagens makt till hjälp. Annars, kaos och anarki. Våra föreställningar om framtiden spelar med andra ord en icke ringa roll…

En olönsam affär
Historiskt har Martinus litteratur aldrig varit någon god affär. Men det är inte förbjudet att vara optimist!! Kommande är därför ovan skrivet med kursiv skrift. Det är inte många böcker som säljs idag, inte heller så historiskt. Det är en underskottens bransch. När vill detta ändra sig? Det står i det ovissa. Dagen då bokförsäljning bär MI´s verksamhet och möjliggör investeringar och förverkligande av stora drömmar är inte inom synhåll. Den verkar avlägsen. Men man skall naturligtvis inte låta sig stoppas av det. Det är därför Martinus Institut får gåvor, vilket inte vanliga affärsdrivande verksamheter är bortskämda med. Utom nu i coronatider, förstås. Skänk en slant till Ikea, så vi kan tjäna mer pengar! Det är inte så det normalt går till i affärsvärlden. Så samhällets vanliga affärsmodeller som vi känner så väl till idag, vore närmast en katastrof att använda sig av för MI. Tänk tanken att lusten att ge gåvor upphör och vi ser framför ett verkligt skräckscenario.

Hur neutraliseras osund piratverksamhet?
Martinus har för längesedan funnit botemedlet mot detta hot, som effektivt sätter stopp för att giriga och spekulativa människor inte skall lyckas med att profetera på hans livsverk. Han säger: ”Det blir svårt att konkurrera med oss”, ”Vi ska tillgängliggöra böckerna billigast möjligt”.

Motmedlet mot spekulation och girighet var att göra böckerna billigast möjligt. Det är alltså detta som “gör det svårt att konkurrera med oss”. Att ge avkall på vinst är, naturligtvis den kortaste vägen för att litteraturen blir ”billigast möjligt”.

Oavsett hur många gratisböcker som omvärlden eventuellt skulle kunna finna på att ge ut, kan detta inte skada Martinus sak. Sannolikt är det precis tvärtom! Ett drömscenario! Om intresset för Tredje testamentet skulle nå sådana höjder att omvärlden börjar massproducera Martinus litteratur, är detta verkligen ett skräckscenario? Är det inte snarare tvärtom? Då blir det viktigare än någonsin att Martinus Institut och Martinus Center fokuserar på sina helt specifika viktiga, men klokt begränsade, ansvarsområden. För då vänder omvärldens blickar sig mot Martinus Institut, källan och ursprunget till denna fantastiska kunskap som förmedlas i Tredje testamentet. Då är det MI´s uppgift att stå helt, fullt och fast bakom den “äkta varan” såväl gällande litteratur som undervisning. Allt det som här påvisats kan Martinus Institut aldrig förlora kontrollen över, annat än genom eget förvållande. Detta eventuella hot, ligger alltså i MI´s egna händer. Ingen syndaflod i sikte således. Om inte....

Återigen, upplysning är målet...
Det är, som sagt, upplysning som är målet, inte pengarna och vinsten. Därför kan det vara nyttigt att tänka både en och två gånger över vad som eventuellt sker, om det skadliga eller nyttiga i, att omvärlden plötsligt skulle se Tredje testamentet som alla tiders spekulationsobjekt och ivrigt, på egen hand, utan lov, startar tryckpressarna och börja producera böcker i miljon upplagor, ja, rentav tävla om att få göra detta, i konkurrens med Martinus Institut. Olagligt också!

På mig verkar denna framtidsbild mer som ett drömscenario, än ett skräckscenario. Helt klart så, ur upplysnings perspektivet. Men även ur ett ekonomiskt perspektiv. Väldigt många människor måste då ha fått upp ögonen för att såväl Tredje testamentet, som Martinus Institut, existerar. Det vill inte minska stödet till MI. Är detta en syndaflod i annalkande? Icke!

Tredje testamentets budskap
”Vi skal inplantera en ny gudomlig mentalitet i människorna, det är egentligen den djupaste analysen”, sa Martinus. Han sa inte att det skulle ske med advokatbyrån Kromann Reumerts hjälp. Vi, borde väl syfta på rådet och alla intresserade? Då måste naturligtvis MI´s aktiviteter också leva upp till detta mål, såväl i praktik som teori. Det är en utmaning, en frivilligt antagen utmaning, men en som man inte kan undandra sig, när man samtidigt undervisar andra i Tredje testamentet. Allra minst som frivilliga medlemmar i Martinus Instituts råd. Att själva också sträva efter att leva i enlighet med läran, är väl det som motiverar till att man väljer att lära ut den till andra. Som rådsmedlem beslutar man inte på sina egna vägnar, men på Martinus’ vägnar och hans mandat.

“Ni skall vara i mitt ställe”, alltså hela tiden i kontakt med Martinus’ anda och moral. Det är utmaningen. Om man resonerar bort denna utmaning med, “att vi använder de huvuden vi har”, så styr man lätt mot mål som leder till konflikt med de kosmiska analyserna.

Om upplysningsarbetet inte fungerar
Det som däremot skulle kunna betecknas som en syndaflod är om tillgängliggörandet av Tredje testamentet inte lyckas. Då har det allvarligt gått grus i maskineriet! Då är kuggarna i hjulen i olag. Spridningen av Tredje testamentet underlättas naturligtvis om så många som möjligt hjälper till. Inom Martinus’ eget Institut och genom alla möjliga intresserade verksamma på olika platser i in och utland. Det främjar spridningen och alla de aktiviteter som hör till MI’s eget verksamhetsfält. Upplysningsarbetet hämmas, för att inte säga skadas, om det begränsas och monopoliseras.

Mina personliga erfarenheter
Om MI fått bestämma allena, det är min erfarenhet, hade man även idag uteslutande talat om Martinus’ kosmologi. Denna hjälp i ny riktning har kommit utifrån, från just “det privata initiativet”. Det upplevs inte som hjälp av MI, men det är en annan sak. Denna hjälp har utförts trots motstånd och något som faktiskt liknar förföljelse från Martinus Instituts sida. Här talar jag utifrån personliga erfarenheter.

Martinus Institut skyddas dock säkras genom att handla och leva efter analyserna. Samma skydd har även jag och alla andra. Och genom att avstå från rättsförföljelse, även om man anser sig vara kränkt, och ännu mer, när man faktiskt inte är det, då först styrs “skeppet” mot lugnare vatten. Då styr man efter symbolen vi ser på Tredje Testamentets omslag - framsidan. Regnbågen visar sig på himlen igen. Vet ni vad regnbågen på omslaget symboliserar? Jo, sätt er ner, helig Ande!

Vad skapar ekonomiskt överskott?
Återigen hur går det nu med pengarna? Utifrån det Martinus pekar på så är det inte själva vinsten från bokförsäljningen som kommer att skapa ekonomiskt överskott, då han, som vi sett, avsäger sig vinsten i humanitetens och upplysningens namn. När Martinus intet önskade överskott och vinst för sig själv medan han levde, varför skulle han så önska sig det, när han inte mer är på det fysiska planet? Inte desto mindre var han obekymrad och hävdar att MI inte kommer att lida nöd på resurser, trots denna avoga inställning till vinst. Tvärtom, snarare just därför kommer MI inte att lida nöd!

Den viktigaste källan till ekonomiskt överskott är och har hela tiden varit, omvärldens intresse och sympati för Martinus och hans mission. Och kärnan i missionen är ju att visa att detta att “Älska Gud över allting och sin nästa som sig själv” är den högsta vetenskapen.

Varför är Martinus så obekymrad?
Kan det möjligen bero på det helt motsatta av det som idag oroar rådet på MI? Valet att avstå från vinst? Kan det vara så att Martinus ser sitt framtidsscenario i så enorma dimensioner, vilket är ju den invigdes privilegium, som andra inte förmår se? Kan man skapa en ny världskultur, en ny global världsimpuls, bara genom att öppna en liten butik i Köpenhamn? Han ser alltså det hela i ett långt större och mäktigare perspektiv, i såväl tid som rum. Är det därför som Martinus Institut inte kommer att lida nöd på resurser? Ja, om karmalagen fungerar! Den tror naturligtvis också MI på? Utan den medräknad i framtida kalkylen, blir prognoserna väldigt osäkra! Men då måste man givetvis också själva så det man vill skörda...

Vi ser alltså ett exempel på hur Martinus ser på gåvoprincipens, för många okända, möjligheter. Den tryggar välfärd i det långa loppet, inte bara materiell välfärd, men framförallt goda relationer till medmänniskorna - sin nästa - själva målet för hela verksamheten. ”Det lönar sig att vara god” (Martinus) Detta är alltså den riktiga och sanna källan till rikedom. Sympati som ges och fås.

Hur många människor har fått så rikligt med gåvor som Martinus fått under ett liv och hur många har som han givit sitt liv för andra? För honom “lönade” det sig verkligen att vara god, även om det inte var därför han var god. Och det fortsätter att strömma in gåvor, även efter att han lämnat den fysiska världen. Han gav och gav och gjorde intet annat, i hela sitt liv. Martinus visar vägen. Hur förvalta detta förtroende på bästa vis?

Oron för pengarna!
Inte heller när det gäller pengarna hotas Martinus Institut av en syndaflod, om de följer Martinus vägledningar. Inte ens om de förlorar i landsrätten. Istället för att oroa sig för pengarna, vore det kanske klokare att fråga sig hur det går med upplysningsarbetet? Huvuduppgiften! Vilka metoder gynnar upplysningsarbetet bäst? Fungerar inte upplysningsarbetet, minskar efterfrågan på böckerna, intresset och antalet gåvogivare stagnerar. Gåvor har varit den primära överlevnads källan för MI. Att bli förmögen på bokförsäljning är svårt i nutid, tom för ett affärsgeni. Men, som alltid, måste man så, innan man kan skörda. Allt måste ske i rätt ordning. Nu lever MI på det som Martinus sått och det fungerar. Men inte om det plötsligt sprids en utsäde av annat slag. Det är LAGEN. Vill man skörda vete, måste man så vete. Vill man skörda gåvor, måste man också själv ge gåvor.

Att avvika från gåvokulturen, får konsekvenser. Det är således inte bara tomma ord. Dessa lagar verkar. Man kan inte samtidigt driva affärsverksamhet gentemot omvärlden och ensidigt uppmana till gåvokultur. Man tvingas välja väg. Varför skulle inte MI också själva gå i spetsen för tillämpningen av gåvokultur? Oroa er inte, kära vänner, för pengarna, utan se på liljorna på marken…

Slut med “löneutbetalningar” till advokater
Det kostar mycket pengar att anlita advokater, och skadar MI’s sak. Ingen annan än MI själv kan dock hindra dem för att förverkliga de mål som de fått att förvalta, inom givna ramar. Syndafloder skapades av de orättfärdiga, inte de rättfärdiga...

Det man aldrig ägt, kan man inte förlora
Vad förlorar då MI om det inte vinner i landsrätten? Det enkla svaret är att de inte förlorar något som helst! Inte något av det som hör till deras utpekade ansvarsområdet.

De pengar man självmant valt att betala ut till den högavlönade advokatbyrån Kromann Reumert, som hör till de dyraste, hotas. Plus den misstillit rättsprocessen skapat med bortfall av gåvor som dirigerats om pga. just - misstillit. MI har köpt på sig några ovanligt kostsamma erfarenheter. Valet att starta en rättsprocess har återigen inte skett med Martinus godkännande och klara uttalanden, men mot hans vilja. Är det inte detta man skall studera och lära av? Hur går det när vi går mot Martinus och analyserna och vad händer när vi går med Martinus?

Att förlora den kontrollmöjlighet lagförandet tillåter, är inte någon förlust, då man från början aldrig haft denna rätt. Men inför hotet av en syndaflod grep MI till vapnet! Man trodde sig ha funnit en “livbåt” i form av domstolen. Men ingen syndaflod kommer att dränka MI verksamheter även om de inte skulle vinna i landsrätten.

Skydd mot konflikter
När rättsförföljelsevapnet inte kan användas, vad sker då i omvärlden? Det är här skräckscenariot fått inpass. Det är just detta ansvar, hurra, hurra, som Martinus förskonat sina råd från att behöva bekymra sig om, så klokt och omtänksamt. Det skyddar MI för att hamna i ändlösa konflikter. Det var just tanken.

Viktiga lärdomar
Vad kan vi då lära av det som sker? Jo, bland mycket annat att advokatbyråerna för allra sista gången kan inkassera sina höga gager via MI’s konto. Men, säger tvivlaren, som inte så lätt slutar att oroa sig, blir det ändå inte fritt fram för giriga människor att ohämmat börja trycka böcker, för att berika sig själva?

Ännu finns inga kända exempel på detta. Om det verkligen är de riktigt giriga som frestas, är de nog så begåvade att hitta bättre spekulationsobjekt än att utge en litteratur som författaren har betingat, skall saluföras ”billigast möjligt”. Om vi nu också låter Martinus få vara med och bestämma?

Statistiken från bokförsäljningen som pågått sedan Livets Bog 1, utkom 1932, inspirerar snarare till att “de giriga” springer hylande bort, fortast möjligt! Onekligen en trög marknad för de giriga att göra sig en förmögenhet på. Varför ville Borgens förlag inte trycka böckerna mer? Förlaget krävde att få deras lagerkostnader betalade av MI, var det inte tal om 75.000 DKK om året? Vinsterna lockade alltså inte Borgens förlag. Ännu mindre gjorde förlusterna det. Med andra ord, ingen syndaflod i sikte här heller.

Svårigheten idag är snarare att inget förlag vill trycka böckerna. Det var ju den väg litteraturen skulle hjälpas ut i världen, som Martinus hoppades på. Genom etablerade förlag, som hade kanal ut i hela Danmark och även till andra länder.

Kontrollen över litteraturen hotas inte
Hur går det med kvalitetskontrollen av litteraturen om “piraterna” tar över? Den kan MI aldrig förlora. Hur många pirater det än skulle dyka upp. Den styr MI själva suveränt över. Inga andra kan förhindra MI från att producera och distribuera den äkta varan. Vad andra eventuellt finner på är inte MI´s ansvar. Det är själva poängen i Martinus’ klart uttalade hållning. Detta blir konsekvensen av att man inte får ställa människor inför domstol. MI skulle heller inte bli en världsorganisation och skall inte bygga filialer runt om i världen. Det är inte MI´s verksamhetsfält. Martinus konstaterar lugnt, att även om det skulle bli tal om rena fuskverk så ”dör det av sig själv”. Han säger inte att det skall stoppas via domstolsbeslut. Av sig själv, kommer det att ske. Det dör av sig själv. Martinus räknade givetvis då med att Mi garanterade för den äkta varan.

Om omvärlden trycker den äkta varan då? Dessutom billigt, ja t.o.m. billigare än MI själv? Om detta sker kvalificerar dessa sig till uppdraget, att i samarbete med MI, trycka och distribuera böckerna, för då har de exakt samma mål som Martinus Institut själva har, eller borde ha. En passande samarbetspartner med andra ord, som visar vägen och som redan lyckats med att uppnå målet att göra litteraturen tillgänglig “billigast möjligt” och också kvalitetssäkert. Klokt då av MI att hänga på! Spridningsarbetet får MI gratis på köpet.

Men ärligt talat, hur sannolikt är det att människor i stor skala börjar trycka böcker, som kan fås nästan helt gratis? Om detta inträffar skulle det gynna upplysningsarbetet kolossalt, det allt övergripande målet. Ingen syndaflod i sikte heller här, snarare ett drömscenario, som också det tyvärr, verkar osannolikt.

Konsekvenser med lagen som “vapen”
Vad händer om MI inte ger upp kontrollen, men väljer att styra aktiviteterna med lagens hjälp, utanför sitt eget ansvarsområde, trots att detta är strid med Martinus’ vilja? Här har vi också Martinus’ ord att stödja oss till: ”Då kommer vi att ligga och rota i rättsprocesser hela tiden och det kan denna sak inte tåla”. Med valet att styra med stöd av den jordiska lagen, så sker just det som Martinus förutsa skulle ske.

Det återstår att se hur mycket av den “varan” nuvarande råd på Martinus Institut tål. Finns det en bättre väg framåt, än den Martinus pekar på? Hur länge har den nuvarande rättsprocessen pågått. I över 7 år och är ännu i sin linda. MI finner hela tiden fler och fler kandidater, som står på tur, som kandiderar till nästa rättsprocess.

Framtidsscenario, olycka eller lycka?
Det är naturligtvis absolut nödvändigt att vi människor gör oss föreställningar om framtiden. Ingen har väl gjort detta bättre än Martinus själv. Martinus advocerar för att hela mänskligheten orubbligt är på väg bort från djurriket och in i en högre värld som han kallar för det riktiga människoriket. Gudsriket på jorden, som också är förutsagt skulle komma.

Går det att lita på det Martinus ser i sin “kristallkula?” Det är ju en framtidsvision som i tid räknar tusentals år. Det går alltså att göra framtidsprognoser! Dessa prognoser baseras också på lagar, nämligen de eviga lagarna. Men detta förutsätter att man också känner till dessa och att man litar på dem. Det är vetandet om de eviga lagarna Martinus baseras sina beslut och sin moral på. Detta ger honom den stora överblicken och inte minst lugnet.

Varför Martinus var så trygg
Om vi vill försöka förstå var Martinus finner det lugn han har, även beträffande en situation som denna, som för tiden upplevs som ett skräckscenario av nuvarande råd, så är det just i inställningen till de eviga lagarna. Det är här Martinus trygghet har sin grund. Allt han lär oss, handlar om denna trygghet. “Be för dem som förföljer dig”, “Vänd andra kinden till”, “Stick svärdet tillbaka i skidan”. Kristus och Martinus talar samma språk.

Är oron obefogad?
Vi har nu sett, om och om igen, att den tänkta, skrämmande syndafloden inte kommer att ödelägga MI´s verksamhet. Aktiviteterna fortgår som vanligt, oavsett hur utfallet av rättegången blir. Men vilka blir konsekvenserna om MI står som ansvariga för att kräva mångmiljonböter i skadestånd, för att människor valt att trycka böcker som andra än Martinus garanterat inte har ändrat i? Vad kommer detta att kosta i växande misstillit? Allt det Martinus Institut har fått i uppdrag att arbeta med, inom de av Martinus fastsatta ramarna, kommer ingen att ta ifrån dem, kan ingen frånta dem. Vem skulle också vilja det?

Vad oron förde till
Vi ser om och om igen att tron på ett skräckscenariot inte är utan konsekvenser. Det var det som frestade till att starta en rättsprocess. Vad detta beslut kommer att kosta i pengar och den misstillit denna konflikt skapar, kommer man först med tiden att förstå. Ännu efter sju år är konflikten fortfarande i sin linda. Den har skapar misstro och misstillit i båda riktningarna, såväl gentemot den ene som den andre.

När MI styrs av den jordiska lagen
I lagens namn, känner sig nu MI tvingade att upprätta en betalningsmur omkring alla sina aktiviteter. Detta är annonserat och skall verkställas till hösten, 2020. Allt som MI därefter gör mot omvärlden blir därmed avgiftsbelagt. Vägen hit började för länge sedan, ja, redan under den så kallade vinterskolans tid för ca 35 år sedan, men blir nu genomförd helt och fullt. Lösningen för att vinna i landsrätten kallas betalningsmur, vilket motiveras med att annars blir advokater och jurister hjälplösa. Betalningsmuren underlättar möjligheten att använda sig av de juridiska lagarna. Man “förlorar”, som sagt, en rätt man aldrig har haft. Ingenstans står det att läsa att Martinus ansluter sig till att rådet skall starta rättsprocesser, men det är däremot tydligt uttalat att “det skall vi inte.”

Valet att avvika från Martinus väg
MI känner sig alltså “tvingade” att gå mot Martinus på denna punkt. Man vill göra bruk av domstolar och den medföljande mycket dyra och rimligen också obehagliga plikten, att förfölja intresserade människor, som arbetar såväl frivilligt som gratis, med hot om domstol. Därför att man helt enkelt inte ser någon annan möjlighet för att undvika det fruktade skräckscenariot.

Så i lagens namn, den lag MI inte fått Martinus’ mandat att använda sig av, “tvingas” man att införa en rad åtgärder, för att stå starkast möjligt i domstolen. MI erkänner att det är “skidt”, men tyvärr nödvändigt.

Martinus Institut känner sig därmed också tvingade att helt säga farväl till gåvokulturen, genom upprättandet av denna så kallade betalningsmur. Så tänker nämligen advokater, när de tolkar de jordiska lagarna. Hur skall man med lag kunna förfölja något, som är helt frigivet? Var det inte det Martinus sa? Det är fritt som solen? MI sätter därmed den juridiska lagen över de eviga lagarna, som Martinus’ trygghet vilar på. Avståndet och skillnaden mellan MI och Martinus vägledningar växer mer och mer.

Verkningar av att gå domstolens väg
Vilka fler konsekvenser ser vi av att gå domstolens väg? En åtgärd är, som sagt, upprättandet av en betalningsmur, en annan, inskränkningar i spridningsrätten. Den skall också in under MI´s kontroll. Annars riskerar man också att förlora i landsrätten. Tankar om framtiden, särskilt då den verkar hotfull, är som vi ser, absolut inte utan konsekvenser.

Risken är då stor att man handlar utifrån rädsla. Från rädsla är steget inte långt till vrede. Med vredens hjälp sprider sig bränderna över större och större ytor.

I den jordiska lagens namn inskränks “spridningsrätten”. Inga aktiviteter utanför MI´s ansvarsområde utan “blå” stämpel från MI. Detta sker för att inte förlora de ekonomiska möjligheter som copyrighten är avsedd att skydda. Skriftliga avtal är då en lösning. Detta legitimerar i sin tur att använda sig av just lagen och domstolarna, om avtalen inte följs. Utan avtal låter det sig inte göra att hota med domstol. Detta är normal affärsmässig praxis. MI anpassar sig med andra ord till de lagar som möjliggör rättsförföljelse av rent ekonomiska intressen. Detta kan bland annat avläsas på de skadeståndskrav man kräver, som uppgår till minst två miljoner dkr. Efter att man lämnat kraftig rabatt. Men hur förhåller sig Martinus till avtal och kontrakt? Det skall vi nu se på. De lagar Martinus lever efter är nämligen, i ett och allt, - fredslagarna. Förlåtandets lag.

Medarbetarna skall inte bindas med avtal
Martinus önskade inte ens att det skulle finnas juridiska avtal och kontrakt mellan medarbetarna inom Martinus Instituts eget ansvarsområde. Den princip Martinus hyllade var att allt arbete sker på frivillighetens grund av kärlek till hans och Tredje testamentets mission. När det är människor som frivilligt hjälper varandra, så försvinner behovet av rättsprocesser helt av sig själv.

“Retsprocesser er noget underligt noget” kommenterade Martinus. Inte så konstigt att Martinus inte såg något behov av domstolar. Om man vill hjälpa, ja, då gör man det. Vill man inte hjälpa mer, slutar man bara. Frivilligheten är det enda “band” Martinus ser sig i behov av. Inga juridiskt bindande kontrakt. Frivillighet är också det enda band som fungerar i en sak som helt bygger på den goda viljan, dvs allkärleksmoralen. Denna princip skulle gälla såväl internt på MI, som externt i förhållande till omvärlden. Det är ju också den moral MI undervisar andra om.

Men med det annalkande skräckscenariot i sikte har MI känt sig, som nu upprepats till leda, “tvingade” att anpassa sig till juridiken och lagarna. Och med detta följer att då blir även frivillighetsprincipen av ondo. Den omöjliggör just full kontroll. Även om förlusten av denna kontroll faktiskt fritar MI för ansvaret för vad som sker i Martinus namn utanför MI´s eget ansvarsområde, vilket borde ses som en stor lättnad.

MI är absolut inte tvingade till att upphäva frivillighetsprincipen, det är ett helt fritt val. Man kan låta bli om man vill. Det har man frihet till att göra. I verkligheten har dock MI plikt till att respektera frivillighetsprincipen. Om man vill gå Martinus väg.

Ytterligare konsekvenser av det fruktade skräckscenariot. Möjligheten att söka och läsa gratis i Tredje testamentet på nätet kommer att upphöra, enligt utsagor till hösten 2020. Underlättar det upplysningsmålet att alla tjänster avgiftsbeläggs?

För att läsa i Tredje testamentet på nätet och ta del i Martinus eget material ingår också ett obligatoriskt abonnemang på Kosmos. En “smart” affärsmässig lösning. Men vore det inte mer i Tredje testamentets anda att folk får välja själva? Vad med frivillighetens princip här?

Argumentet för detta är, annars kan vi inte rättsförfölja lagöverträdarna och vinna i domstolarna. Vi måste bygga upp en betalningsmur! Detta motiveras alltså med hänvisning till de jordiska lagarna. MI tror sig kunna leda sin verksamhet tryggt och säkert med stöd av lagen och juridiken. Det är, säger man, p.g.a. nödvändigheten att anpassa sig till juridikens lagar, man måste införa alla dessa åtgärder.

Juran har intagit en egen plats i rådet. Var det inte förståelsen av de kosmiska analyserna som skulle vara rådsmedlemmarnas signum? När MI idag hänvänder sig till frivilliga arbetare på fältet, så upplyser man dem om att de bör tala med deras jurist, om de har några frågor. Så det vet hur de skall bete sig. Är detta ett sundhetstecken?

Verkningarna av att gå lagens värld ekonomiserar allt inom MI. Den “tvingar” som sagt MI att avgiftsbelägga all sin verksamhet. En trend som pågått över tid. Den leder MI in i den traditionella affärskulturens värld. Inte in i den kosmiska moralens värld.

Lagen tvingar MI att ta kontroll över alla aktiviteter som också sker utanför deras eget utpekade ansvarsområde och påtala och hota med domstol, om inte deras vilja respekteras. Det man egentligen gör, medvetet eller omedvetet, är att i smyg, i varje fall för en tid, försöka säkra sig världskontrollen över alla initiativ.

Allt skall kontrolleras och godkännas av MI och allt som levereras från MI blir samtidigt till betaltjänster. Man säger sig vara “tvingade” till dessa åtgärder. Martinus har som sagt, dock aldrig valt och godkänt den tvingande “lagens väg”. Var och en kan själva avgöra vilken väg som verkar ha bäst framtidsutsikter för fred och utveckling.

Konklusion
Jag har försökt visa på att alla de verksamhetsområden Martinus gett MI ansvar för, förblir helt intakta och opåverkade, oavsett utgången av den pågående rättstvisten.

Ingen syndaflod i anmarsch. På verksamhetsområden som Martinus bestämt och som MI inte skall ansvara för, det fria initiativet, har MI fråntagits möjligheten att agera med hjälp av juridiska metoder, då Martinus inser att dessa aktiviteter är varje enskild persons egna, helt personliga ansvarsområden, allena en sak mellan dem och Gud.

Man kan vänligen påpeka och be om att få upplyst om vem copyrighten tillhör, och med goda relationer till omvärlden blir det inget stort problem. Det görs redan helt frivilligt. Inte ens om MI känner sig kränkta, eller om man anser att det som här sker är misskrediterande för Martinus och Tredje testamentet, får MI med Martinus’ välsignelse, tillgripa domstolsprocesser.

Men helt hjälplösa har Martinus ändå inte gjort sina råd i förhållande till omvärlden – tvärtom! När denna dörr stängs, öppnar det sig en annan och mycket mer angenäm dörr att passera igenom. Också en än mer kraftfull utväg, än den skenbara makt MI nu hoppas få med juridikens hjälp. Eller kanske misslyckas med att få. MI kan, när som helst, inleda förtroendeingivande samtal med olika aktörer för att upplysa och hjälpa, så allt blir i bäst möjliga i kontakt med Martinus’ anda, såväl inom som utanför MI´s ramar. En långt mer fredsskapande väg framåt, än att kriga med lagens hjälp.

Men det är ett gigantiskt arbete MI då åtar sig, att samtala med alla aktivister runt om i världen, om allt går som man hoppas på, att Tredje testamentet kommer att spridas över hela världen. Vilka konsekvenser får det m.h.t. att sköta de uppgifter som ingen annan kan eller skall sköta? Vore det inte snarare en lättnad att överlåta ansvaret för dessa uppgifter på Försynen? Är nu också Försynen någon man kan lita på?

När nu allt detta är sagt, skall det också sägas, att jag inte för ett ögonblick tror att det handlar om ond vilja från MI's sida. Det kan låta förmätet, men jag vill hellre kalla det för okunskap, med starka inslag av affärsstrategier och affärstänk. Lite i för hög grad efter min smak, än den kosmiska moral, som Tredje testamentet i sig själv representerar.

Det här beskrivna är på intet vis illa ment, då denna moral MI är ställda inför att realisera, enligt Martinus’ egna ord, representerar “moralisk genialitet” och det ställer de högsta tänkbara krav till sina utövare, och i ärlighetens namn når ingen av kvinna född idag helt upp till denna nivå. Alla handlar dock efter bästa förmåga och överbevisning. Men att det vilar ett speciellt ansvar för medverkande i råden, sticker Martinus inte under stolen med. Domstolsprocessens väg som MI valt, tänker jag, har man valt därför att en syndaflod siktades vid horisonten och man trodde sig se ett hotande kaos!

Men man kan vara lugna, anser i alla fall undertecknad. Det är också syftet med denna skrivelse, MI kan lugnt sitta still i båten och utan oro sluta med att förfölja andra intresserade. Oavsett om man vinner eller förlorar i landsrätten, kan ingen annan än de själva hindra dem från att göra allt det Martinus givit dem i uppdrag att göra. Ja, egentligen vore det allra bäst om MI skulle förlora i landsrätten, för om man “segrar” här har det skett med otillåtna medel. Gör MI bara det som är deras egna okränkbara uppgifter och mandat, och inget annat, kan man sova gott. Och i tillit till Försynen, låta omvärldens aktiviteter leva och dö - helt av sig själva.

/Rolf Elving - 3. augusti 2020