I samband med diskussioner om rättssaken med dess upptakt och konsekvenser har skribenter på sociala medier vid flera tillfällen givit uttryck för att MI:s bevakande av sin copyright nödvändigtvis måste verkställas genom juridisk rätt. Men eftersom det framgår av de så kallade Rådspappren att Martinus uttryckligen inte ville starta några rättssaker, har jag blivit tillfrågad hur det då annars skulle gå till att beskydda copyrighten. Jag har vid flera tillfällen skrivit på sociala medier och föreslagit ett annat och mer humant sätt att beskydda copyrighten i det aktuella fallet och utan att behöva vidtaga rättsliga åtgärder, men av kommentarerna att döma har detta mitt förslag bemötts med glömska. Av denna anledning vill jag nu förhoppningsvis en allra sista gång formulera en mer utförlig analys av hela händelseförloppet så som jag har uppfattat det.

UPPTAKTEN
Upptakten till allt torde vara att man inom MI såg det som nödvändigt att modernisera och revidera Martinus originaltexter enligt de första oförändrade utgåvorna. Detta beslut togs naturligtvis i all välmening men har i efterhand visat sig vara ogenomtänkt och ödesdigert. De ändringar som har företagits rör nämligen inte enbart rena felskrivningar och sättningsfel. Tanken bakom idén att i en sådan omfattande utsträckning ändra i texterna bottnade förmodligen i en önskan om att verket därmed skulle framstå som mer attraktivt för nya läsare och som en följd därav öka bokförsäljningen. Institutet har som bekant definierats som en affärsdrivande fond med krav på en viss vinst i sina räkenskaper. Hädanefter blev det alltså de reviderade utgåvorna som utnämndes till MI:s officiella.

Så mötte MI en grupp människor som önskade läsa Martinus oförändrade originaltexter. De bad MI om att trycka upp förstautgåvorna, så att människor som så föredrog skulle kunna få fri tillgång till dessa utgåvor. Representanter för MI ansåg inte detta nödvändigt och framhöll att det från och med nu var de uppdaterade utgåvorna som skulle gälla. Man ansåg heller inte att det fanns ekonomiska medel för att trycka upp förstautgåvorna. Detta är en typiskt formulerad halvsanning! Har man råd att betala 4 miljoner i advokatsomkostnader, så borde man väl ha råd att trycka upp originalutgåvorna. Sanningen var snarare att man inte p r i o r i t e r a d e dessa omkostnader, och att man inte ansåg att det fanns någon uttalad efterfrågan. För övrigt har jag hört talas om att en mängd ursprungliga utgåvor redan hade makulerats och försvunnit bort från institutet.

Nåväl, gruppen som ville att de ursprungliga utgåvorna skulle vara tillgängliga för försäljning fortsatte att insistera på detta. Det fördes många och intensiva samtal mellan enskilda företrädare för denna grupp och enskilda representanter för MI. Det narrativ som MI har givit uttryck för är att det har förekommit ett flertal samtal mellan Rådet och den grupp som kallas 4k, vilket också är en typisk halvsanning. Efter vad jag har hört har det aldrig någonsin förekommit några möten i ordets mening mellan s a m t l i g a rådsmedlemmar och a l l a fyra i gruppen kallad 4k. De har aldrig inviterats till något gemensamt möte. Detta trots att alla fyra sakfördes som en gemensam klump i rätten!

Det bör inte bortses ifrån att en av personerna i 4k-gruppen hade ett häftigt temperament och att det kunde vara speciellt svårt att föra en dialog med denne. Men detta är ju en normal utmaning som ett råd för framtidens kultur i allkärlek ändå borde ha kunnat klara av att bemöta. I vilket fall som helst blev positionerna låsta från båda håll, och 4k bestämde sig då för att trycka och ge ut Martinus litteratur på egen hand utan institutets lov. Så skedde också som bekant. MI:s motdrag var att hota med rättssak.

RÄTTSSAKEN STARTAS
Innan rättssaken startades upp erbjöd MI förlikning. Men denna ”förlikning” skedde inte på lika villkor för parterna. Villkoret som Rådet för MI framförde var att 4k skulle betala ett skadestånd på flera hundra tusen danska kronor.

En av rådsmedlemmarna har i ett privat samtal medgivit att en av de dåtida rådsmedlemmarna var av en uppenbart hård karaktär, och att detta förmodligen skulle ha sanktionerats av Försynen för att förmå Rådet att verkligen ta steget fullt ut för att beskydda verket genom att starta en rättssak. Utan denna persons uppfattade hårdhet skulle det alltså ha varit osäkert om rättssaken överhuvudtaget skulle ha företagits. Min svarsreplik till denna tolkning var att Försynen mycket väl kan ha givit sin tillåtelse till hela rättssaken, fast av en helt annan anledning. MI fick lov av Försynen att göra detta allvarliga felsteg för att erfara konsekvenserna av sina beslut och handlingar fullt ut! Den kosmiska meningen var alltså enligt min mening att de nu uppkomna olyckliga erfarenheterna skulle leda fram till den visdom att Rådet vis av skadan aldrig någonsin mer för all framtid skulle företa sig något liknande!

EN ALTERNATIV STRATEGI
Hur skulle Rådet då ha kunnat agera på ett annorlunda och mer kärleksfullt sätt enligt min mening? — För det första borde Rådet och andra ha försökt att lyssna på 4k och dess invändningar mot att endast de reviderade böckernas skulle finnas att tillgå. Att praktisera nästakärlek innebär bland annat att man är villig att mötas på lika fot och lyssna förutsättningslöst på varandra i all vänlighet och utan att pådyvla någon part en färdig version om vad som har bestämts en gång för alla och som inte går att ändra på. Martinus har i de kompletta Rådspappren förklarat att man först och främst bör försöka föra en dialog på lika fot. Om motparten trots detta inte är beredd att lyssna och rätta sig efter copyrightbestämmelserna är det inte genom rättssak och oinitierade materialistiskt inställda jurister som problemet skall lösas. Då kommer Försynen att ingripa och för eller senare räta upp på allt som blivit fel.

Men låt oss nu först titta på 4k och deras motiv för sin ”lagöverträdelse”. Deras önskan var att människor som så önskar skall kunna få tillgång till Martinus oförändrade texter. Ingen har tjänat så mycket som en krona på att trycka upp och ge ut de ”förbjudna” böckerna. Ingen har på minsta sätt förfalskat texterna. Ingen har försökt dölja att Martinus och ingen annan är upphovsman. Och framför allt är det fråga om Sakens vänner och inte Sakens fiender som har velat hjälpa Martinus med att informera om hans verk på största möjliga autentiska sätt. Det handlar alltså om Sakens seriösa vänner som MI har rättsförföljt!

Copyrighten är främst till för att skydda verket mot förvanskning eller att andra gör profit på upphovsskyddat material. Inget av detta har alltså skett. Det betyder dock inte att 4k inte har begått ett lagbrott i ordets bemärkelse. MI har uttryckt en oro för att man skulle kunna mista sin copyright om man inte vidtar åtgärder när någon bryter mot reglerna för copyright.

Mitt förslag till en kärleksfullare lösning skulle kunna ha varit följande: Rådet bemödar sig att få till stånd en uppgörelse med de fyra personerna i 4k om att överta alla de ”förbjudna” böckerna, förse böckerna med det officiella symbolomslaget (helst med rätt stavning på det samlade verkets titel, nämligen ”Det Tredie Testamente”), sätta sin egen stämpel på böckerna, samt delegera 4k och andra att få tillåtelse att sälja de i och med detta copyrightsgodkända böckerna för institutets räkning. De ”förbjudna” böckerna är att högsta kvalitet och torde överträffa institutets senare utkomna originalutgåva av Livets Bogs sju band i fråga om skönhet.

Med detta mitt förslag ovan skulle hela rättssaken och dess astronomiska omkostnader ha undvikits och MI skulle utan ekonomiskt avbräck ha fått möjlighet att ge ut hela Martinus verk i originalutgåva vid sidan om deras reviderade och uppdaterade versioner för dem som efterfrågar detta. Copyrighten skulle ha skyddats utan juridiska åtgärder i och med institutets föreslagna övertagande av de böcker som 4k medverkat till att trycka och ge ut. Allt detta till en ringa kostnad.

RÅDETS OLYCKLIGA AGERANDE
Men nu är skadan skedd och enorma penningbelopp har förslösats helt i onödan för båda kontrahenterna i denna konflikt. Resultatet blev inte helt som önskat. Konflikten är inte löst och Rådet har skaffat sig hundratals ovänner. Situationen löses inte genom straff eller sanktioner mot dem som avslöjar Rådets misstag utan genom självrannsakan och ömsesidiga förtroendeskapande möten på lika fot, där båda parter behandlas med full respekt. Det är inte värdigt MI att skaffa sig ovänner bland seriöst Martinus-intresserade människor.

Hur kan man då göra allt gott igen, när skadan redan är skedd? — De fyra dömda i rättssaken tvingades betala över 2 miljoner danska kronor i skadestånd till MI. Advokaterna som hade anlitats gavs fritt spelrum och hotade människor till höger och vänster, som informerar om Martinus analyser på privat initiativ. Rådet bar ansvar för detta agerande men har inte bett de berörda parterna om ursäkt för det obehag som åsamkats dem på något sätt. Om nu inte 4k i all hastighet hade lyckats få fram de 2 miljoner kronorna i skadestånd, hade advokaterna förberett ett konfiskerande av Kurt Christiansens änkas sommarhus i Klint! Penningsumman är fullt belånad och tynger de dömda som ett ekonomiskt ok resten av deras liv. Tre av de dömda är dessutom pensionärer och ingen av dem är förmögen. Kurts änka har enligt det avtal som ingåtts inbördes av 4k ingen skyldighet att medverka i utbetalningen av penningsumman men har valt att ändå bidraga till betalningen i viss utsträckning. En annan av de fyra dömda vägrar att betala någonting alls med motiveringen att personen i fråga redan har bidragit ekonomiskt med stora summor till 4k:s egna advokaträkningar. Kvarstår därmed 2 ½ person som får stå för utbetalningen av hela beloppet!

I och med att Rådet har på eget bevåg valt att anlita advokater, så då borde deras omkostnader på 4 miljoner danska kronor betalas av dem själva i full utsträckning. Inom parentes kan man tycka att det är högst märkligt att dessa omkostnader inte redovisas öppet i några av MI:s räkenskaper, vilket kan ge upphov till rykten om ekonomiska oegentligheter. Hursomhelst är det inte 4k som har valt att Rådet anlitade sina advokater. Dessutom har 4k med hjälp av tillfälliga sponsorer själva varit tvungna att anlita advokater till ett motsvarande penningbelopp. Det enda rimliga borde vara att vardera parten betalar sina egna advokatomkostnader. För MI:s del borde detta vara en lättare börda att uthärda med tanke på att inga privatpersoner eller rådsmedlemmar drabbas personligen. Detta till skillnad mot de fyra personerna i 4k som ålades att betala 2 miljoner danska kronor helt ur egen kassa. Visserligen kan man enligt gammaldags strafftänkande tycka att det är rimligt att de dömda skall få känna av följderna av sitt olagliga handlingssätt. Men detta skall vägas mot att Rådet på senare tid i stället valt att använda sina finanser till att bekosta nya avlönade anställningar till sig själva som i och med detta medfört att rådsmedlemmar kom att sitta på ”dubbla stolar” som både rådsmedlemmar och undervisningsansvarig respektive redaktör för tidskriften Kosmos. Rådsmedlemmarna hamnar därmed i en direkt jävsituation som kan uppfattas som korrupt. De har därmed förverkat sin opartiskhet i beslutsfrågor.

GÅR DET ATT GÖRA ALLT GOTT IGEN?
Den kärleksfulla lösningen nu när skadan redan är skedd vore att Rådet omedelbart såg till att skadeståndssumman betalas tillbaka fullt ut till de dömda människorna i gruppen 4k. Genom Rättens dom har ju MI fått sin copyright befäst och säkrad juridiskt. Ett av huvudskälen till att Rådet startade rättsprocessen sades ju vara just farhågorna om att man skulle kunna riskera att mista sin copyright om nu inga åtgärder hade vidtagits mot 4k:s olagliga bokutgivning. Denna risk har i och med Rättens dom undanröjts och då finns ingen anledning alls att därutöver avkräva 4k på att vara tvungna att betala en stor del av MI:s helt eget valda advokatomkostnader.

Den kärleksfulla lösningen som skulle kunna bidraga till att göra allt gott igen vore alltså att MI omedelbart efterskänkte skadeståndsbeloppet och återbetalar hela summan till 4k. Dessutom efterfrågas konstruktiva vänliga möten mellan representanter för MI och människor som blivit kritiskt inställda till Rådets nuvarande politik och tänkesätt. Inte i form av möten med syfte att Rådet enbart förklarar för kritikerna det berättigade i alla sina tidigare beslut utan mer som en öppen dialog med möjlighet för båda kontrahenterna att rannsaka sig själva och sina motiv utan förbehåll. Det kan inte var klädsamt för ett råd som skall representera framtidens kultur i allkärlek att acceptera fiendskap mellan Sakens olika intresserade och att enbart praktisera ett mera kärleksfullt handlingssätt gentemot dem som upplevs tillhöra ens egna flock som okritiskt underordnar sig lojalitetskravet mot alla Rådets beslut. Det är inte bara dessa Rådets lojala flockmedlemmar som brinner för Martinus analyser och som har anammat verket som ett livsnödvändigt elixir. Martinus Sak har inte råd med sådana motsättningar mellan intresserade människor nu när världsläget gradvis håller på att förmörkas. Om Det Tredie Testamente skall kunna framstå som ett brinnande ljus i domedagstidens mörker, måste alla Sakens vänner kunna komma tillsammans och bli vänner igen som ett gott exempel och föredömen för en helt ny och mera kärleksfull era i mänsklighetens historia!

/Ingemar Fridell, Malmö 26 juli 2022