Nedenstående indlæg har Ingemar Fridell lagt ud på Facebookgruppen "Kosmos Forum - Martinus Institut" 15. februar 2023:

INVÄNDNINGAR MOT MI:S UTGÅVOR AV MARTINUS VERK

Någon tycker kanske att denna fråga inte bör diskuteras ytterligare, eftersom praxis för hur Martinus verk skall ges ut redan har beslutats av Rådet för Martinus Institut för längesedan. Som jag ser på saken rör det sig emellertid om ett utomordentligt viktigt problem, eftersom det av allt att döma är en av de största orsakerna till den nu rådande oenigheten bland Martinus-vänner. Själv efterlyser jag av hela mitt hjärta en anda av öppenhet och transparens som gör det möjligt att även ifrågasätta och ompröva sådant som redan har beslutats. Vi lever i en tid då precis a l l t kan och f å r ifrågasättas, och rätten att yttra sig fritt måste också gälla i detta sammanhang. Endast så kan vår bedömningsförmåga utvecklas vidare.

Jag har valt att lägga ut denna skrivelse på Kosmos Forum. Anledningen till detta är att jag av erfarenhet inte upplevt att en direkt dialog med Rådet varit möjlig eller känts meningsfull.

BAKGRUND

Jens Christian Hermansen har i en annan tråd påpekat att de uttalanden av Martinus som rör hans önskan om hur verket bäst skall publiceras, redan har utvärderats noggrant av Institutets språkgrupp. Språkgruppen som består av kunniga medarbetare, har under en lång rad av år utarbetat riktlinjer och relevanta principer för verkets publicering. Mot denna bakgrund har Rådet för MI bedömt detta arbete som en garanti för att MIs utgåvor i sin nuvarande form är av godtagbar kvalitet. Jens Christian hänvisar till Institutets officiella förklaringar på deras officiella web-sida.

Som jag ser på saken borde vi likväl gå tillbaka och granska u p p h o v s m a n n e n s intentioner och önskningar ännu en gång för att vara helt säkra på hur han själv ville att hans verk skulle publiceras. Oavsett om den ovan omtalade språkgruppen skulle ha bestått av nobelpristagare och internationellt erkända litteratur- och språkexperter, är detta inget hinder för att undersöka om språkgruppens slutsats verkligen är i linje med Martinus e g e n vilja! Det är en vanlig missuppfattning att de ändringar i Martinus texter som företagits av MI enbart gäller skrivfel och rättskrivning, vilket inte är med sanningen överensstämmande.

ARGUMENT som tolkats till MIs FÖRDEL:

1) att det tycks s a k n a s tillräckligt tydliga referenser till dokumenterade uttalanden av Martinus, där han så att säga skulle ha "satt ner foten mera bestämt och med många utropstecken" (min formulering) för att markera sin önskan om att ingenting fick ändras i texterna.

2) Vid två rådsmöten i mars 1976 (med Martinus fysiska närvaro) fastställdes det att originalmanuskripten "er de autentiske tekster", samt att "eventuelle fejl i bøgerne i forhold til disse originaler må rettes."

3) Martinus har testamenterat hela sitt verk och överlåtit all copyright och allt ansvar till Martinus Institut.

ARGUMENT som talar EMOT MIs principer för publicering:

1) Martinus uttalanden i samband med publiceringen av hans verk på Borgens förlag enligt rådsreferaten. Han betonar här att inga ändringar behövs. Som svar på frågan om inte de stora bokstäverna för substantiven i texten borde ändras till små bokstäver enligt modern rättskrivning svarar han att inte heller detta är nödvändigt! Huruvida hans uttalanden bara skall ses i sin speciella kontext och att det enbart skulle ha gällt ekonomiska överväganden är en öppen tolkningsfråga.

2) Søren Ingemann Larsen har visat dokumentation från ett torsdagsmöte 30 mars 1978 om att Martinus uttalat sig emot ändringar i "hans skrivna form". Men att s t a v f e l fick rättas, men bara i s a m r å d med honom!

3) Bertil Ekström hade före ovan nämnda torsdagsmöte skrivit brev till Martinus med en förfrågan om man inte skulle kunna rätta fel i texterna, varpå Martinus bifogade en handskriven kommentar som svar nederst i samma brev som talar för att han inte önskade ändringar och att det gärna fick synas att han var "outbildad bonde" (fritt återgivet).

4) Rolf Elving som i sin ungdom bott på Institutet under en lång rad av år och som vid denna tid umgåtts och samtalat med Martinus dagligen, hävdar med bestämdhet att han vid ett flertal tillfällen uttryckt en önskan om att "inte så mycket som ett kommatecken får rättas"!

Hur skall nu nämnda argument och motargument vägas mot varandra på ett rättvist sätt? Att språkgruppen gjort sin bedömning betyder inte att saken skulle vara avgjord en gång för alla, åtminstone inte ur en m o r a l i s k synvinkel!

När det gäller punkt 2 av ovan nämnda argument som tolkats till MIs fördel, så står det tydligt att "EVENTUELLA fel i böckerna kan ändras tillbaka till originalmanuskripten" (de maskinskrivna manuskripten). Som jag förstår det betyder detta uttalande i n t e att man som h u v u d p r i n c i p skall rätta tillbaka a l l a avvikelser mellan originalmanuskripten och förstautgåvorna! Uttrycket "e v e n t u e l l a fel" kan enligt min mening knappast tolkas som intäkt för att ändra texten tillbaka till de maskinskrivna manuskripten i den o m f a t t n i n g som nu har blivit fallet i de av MI reviderade publikationerna. För det skulle i så fall betyda att korrekturer och ändringar som företagits av Martinus själv eller godkänts av honom plötsligt annulleras! Och att stavfel kunde rättas "i samråd med Martinus" blir problematiskt med tanke på att han inte längre är med oss på det fysiska planet.

Att Martinus testamenterat hela sitt verk och överlåtit copyright och ansvar till MI motsäger naturligtvis inte det faktum att bokutgivningen bör ske enligt principer som uppfyller en noga genomtänkt tolkning av upphovsmannens ursprungliga önskan. Personligen tycker jag att det finns flera argument som talar för en betydligt större försiktighet när det gäller utgivandet än vad som blivit fallet i MIs reviderade publikationer. Med tanke på att det rör sig om ett helt unikt verk som författats av en enligt egen utsago kosmiskt medveten man som fötts på denna jord som sällsynt gäst från en högre utvecklad civilisation på en helt annan planet i universum, borde f ö r s i k t i g h e t i alla avseenden vara ett ledord för MIs agerande! Om man inte kan vara hundra procent säker på huruvida Martinus verkligen önskade de ändringar som MI har vidtagit, borde man kanske hellre ha avstått från revideringar, eller åtminstone låtit bli att e r s ä t t a försäljningen av Martinus egna oförändrade texter och böcker med MIs egna reviderade böcker, där det dessutom inte uttryckligen anges som varudeklaration på omslaget att böckerna faktiskt har reviderats!

Det är enligt min mening tveksamt om den ovan nämnda språkgruppens mångåriga arbete i sig självt räcker som garanti för bokutgivningarnas kvalitet. Med detta sagt måste jag dock erkänna att jag trots allt är imponerad av det jättelika och noggranna arbete som företagits när det gäller att gå igenom samtliga Martinus skrifter i behjärtansvärda försök att avlägsna alla skrivfel och övriga bedömda felaktigheter!

SAMMANSTÄLLNING

Nedanstående sammanställning är baserad dels på frågor som diskuterats i flera sammanhang, dels på egna iakttagelser mot bakgrund av min mångåriga forskarutbildning med godkänd examen som filosofie doktor. Även om mitt huvudämne inte råkar vara just litteratur och språk, gäller likartade principer för all form för vetenskapligt hantverkskunnande oavsett forskningsinriktning. Min utbildning har gjort det lättare för mig att skilja mellan vetenskapligt genomtänkta och icke helt genomtänkta tillvägagångssätt. Utifrån ett strikt vetenskapligt perspektiv finns flera problem som ger MIs arbete ett alltför "amatörmässigt" intryck. Man har onekligen varit noggrann men kanske inte t i l l r ä c k l i g t noggrann!

Följande punkter bör problematiseras ytterligare som jag ser det:

a) Det framgår inte tillräckligt tydligt för en presumtiv köpare att MIs utgåvor består av r e v i d e r a d e texter och att det inte rör sig om Martinus egna oförändrade böcker.

b) Alla ändringar som företagits har gjorts efter överväganden och beslut som de som utfört rättelserna s j ä l v a har gjort. Vid allra minsta tveksamhet borde dock förklarande f o t n o t e r ha satts in i texten! Så är inte fallet.

c) Att Martinus medgivit att "eventuella fel får rättas till originalmanuskripten" bör enligt min mening inte tolkas som att detta görs till huvudprincip och referens för alla slags rättelser. Med ordet "eventuell" menas i allmänhet e n s t a k a förekommande fel och inte på alla avvikelser i texten som helhet.

d) Det finns flera tveksamma ändringar av ord i texterna som kan problematiseras. Det har i andra sammanhang diskuterats flera exempel på sådana ord, varför jag här avstår från att gå närmare in på detta. Förutom i Livets Bog har Jens Lindsby påpekat flera tveksamma ändringar i a n d r a texter.

e) I flera fall i de av MI reviderade utgåvorna har ord med gammaldags betydelse bibehållits, samtidigt som stavning och rättskrivning moderniserats. Detta kan ge ett anakronistiskt intryck på grund av att gammalt blandas med nytt, vilket en presumtiv läsare kan uppleva som ett förvirrande stilbrott.

f) Utgåvan av Den Intellektualiserade Kristendomen är ett exempel på riktigt allvarliga problem som redan diskuterats i andra sammanhang.

g) Den ändrade pagineringen i Livets Bog (sidnumreringen i varje enskilt band utgår från den aktuella bokens första början till skillnad från den fortlöpande paginering genom alla band som förekom i förstautgåvorna) innebär att Livets Bog nu ger intryck av att vara ett verk i s j u separata delar i stället för e t t enda sammanhängande bokverk, vilket av allt att döma tycks ha varit Martins avsikt. Detta ser i varje fall jag som ett allvarligt ingrepp.

h) Insättandet av textöverskrifter överst till vänster i början av varje textavsnitt i Livets Bog är tveksamt. I förstautgåvorna fanns alla "textöverskrifter" samlade som ett slags Index eller Innehållsförteckning längst bak i böckerna! Martinus lär ha skrivit dessa e f t e r själva brödtexten och inte samtidigt. Genom att hålla en löpande text fri från överskrifter möjliggörs ett bättre "flyt" vid läsning.

i) Egenhändiga textöverskrifter som långt ifrån alltid författats av Martinus själv har satts in i andra manuskript än i Livets Bog. Där saknas angivelser om m e d f ö r f a t t a r e!

j) Texter som inte uttryckligen författats av Martinus s j ä l v kan enligt min mening inte anges som hörande in under samlingsbegreppet Det Tredie Testamente. Visserligen kan man mena att de har skrivits i samma anda och därför passar in under detta samlingsbegrepp. Men med tanke på att det här finns medförfattare och i vissa fall texter som har skrivits av andra författare, vilket inte anges tydligt, finns det skäl att skilja mellan de texter som har skrivits av Martinus själv och texter som inte helt och hållet är hans egna. Lösningen är enligt min mening att e n b a r t texter som bevisligen har skrivits av Martinus själv bör falla under samlingstiteln Det Tredie Testamente!

Min KONKLUSION är att alla Martinus egna oförändrade böcker och texter borde finnas tillgängliga för försäljning i f ö r s t a hand på MI! Reviderade utgåvor kan tillgängliggöras som andrahandsalternativ och komplement, men det bör klart och tydligt anges redan på bokomslagen och som varudeklaration att det rör sig om bearbetade utgåvor. På böcker med texter som inte är hundra procent Martinus egna, bör alla medförfattare anges tydligt och klart redan på omslaget.

Det är för mig obegripligt hur MI har tänkt när man e r s a t t Martinus egna oförändrade böcker med sina egna reviderade böcker och utnämnt dem till sina officiella publikationer att läsas i första hand utan att samtidigt tillhandahålla upphovsmannens godkända böcker.

Det är naturligtvis ett välkommet första steg att Livets Bog nu finns att köpa i form av faksimil kopierade från förstautgåvorna. Men för att utgivningen av bokverket skall kännas helt relevant och åtminstone äga rum på samma villkor som de reviderade böckerna, bör enligt min mening följande tre hänsynstaganden beaktas:

1) Den övergripande titeln Det Tredie Testamente bör stavas på samma sätt som inne i själva texten.

2) Bifogad uppmaning till läsaren att hellre studera MIs reviderade böcker bör avlägsnas. Läsaren torde vara vuxen nog att själv kunna avgöra vad denne önskar läsa.

3) Varje band av Livets Bog bör kunna köpas separat utan krav på köp av samtliga band av Livets Bog. Endast på detta sätt kan förstautgåvan av Livets Bog säljas på samma villkor som andra alternativa utgåvor.


/Ingemar Fridell, Nyhamnsläge 6 Februari 2022